När ingen såg

Det som ingen såg var kaoset i mitt huvud.

Jag hade blivit väldigt duktig på att maskera, hur jag mådde, hur mycket energi det kostade att prestera och hur mycket jag anpassade mig i relationer till vänner och familj.

Jag presterade och jag över presterade. Jag försökte finnas där för alla andra, men ställde sällan frågorna: Vad mår jag bra av? Vad vill jag? Vart trivs min hjärna bäst?

Med tiden insåg jag att jag på många sätt hade skapat ett liv utifrån andra människor. Jag bar dessutom runt på förväntningar som jag trodde andra också hade på mig- trots att det många gånger aldrig ens har uttalats.

De föreställda kraven blev mina egna krav, och det i sin tur skapade mycket ångest, oro, och en nästan ständig inre stress.

Kanske känner du igen dig?

Du kanske också har varit den som klarar allt, ställer upp, presterar och får livet att se fungerande ut från utsidan. Samtidigt pågår något helt annat på insidan.

För mig blev ADHD-diagnosen början på att förstå att jag inte behövde bli bättre på att leva upp till andras krav. Jag behövde förstå vad jag själv behövde och hur min hjärna faktiskt fungerar.